Nu har jag varit i Edinburgh i ca 5 timmar och redan har jag hört både svenskar och norrmän. Jag är den sortens människa som tycker det är jättekul att hitta andra skandinaver när jag är utomlands. Det är inte alltid ömsesidigt har jag märkt, väldigt många blir sura och avståndstagande och pratar mycket hellre med vem som helst utom mig som är svensk. Jag vänder alltid på huvudet eller stannar till när jag hör svenska eller norska utomlands, studerar den som yttrat sig och försöker se om jag hade kunnat se att personen i fråga var skandinav. De bästa tecknen är märken på kläder och saker. Jag själv röjer mig direkt med min fjällräven ryggsäck och min haglöfs fleecejacka. En gång följde jag efter en familj genom ett varuhus i Geneve bara för att de var svenskar. Den gången tror jag mest att det var för att jag hade en fruktansvärd hemlängtan.