Hos mormodern

Jag har hittat en dator!!!
Hos Sandras bror fanns det en, men det lär inte bli mer förränn jag kommer tillbaka p°a fredag.

Den som har fördomar om franska tanters förm°aga att laga mat misstar sig inte... Här är fint väder ocks°a, närmare 40° i solen. Men de är inte s°a m°angkulturella här, endast franska gäller. N°aja. Den förbättras snabbt iaf...

Nu ska vi tillbaka till mormodern och äta en säkerligen delikat fransk middag... =)

Avresa

Nu ska jag åka till ungarnas mormor. Där finns inget internet, så jag kommer troligtvis inte skriva på några dagar (tillbaka på torsdag...)

Höres senare...

Teknikfobi

Nackdelen med att vara hos en familj med mycket pengar är alla konstiga mackapärer man nåste lära sig hantera. Till lunch skulle jag göra potatismos. Baggis tänkte jag och började skala potatis. När jag kom till själva kokningen så hade Sandra visat mig en potatisångkokningsapparat som skulle användas. Jag höll på i närmare en halvtimma utan att potatisen blev mjuk. Då gav jag upp försöken med ångmaskinen och lade potatiseländet i en normal kastrull istället. Den blev klar på 10 minuter (naturligtvis hade jag ingen provsticka att kolla med, så jag fick ta kökskniven). Därefter skulle potatisen mosas. Vid det laget hade ungarna börjat leka med glas och servetter, så jag ville bara ha maten på bordet så fort som möjligt. Jag sneglade misstänksamt på "potatismalaren" som jag borde använda, och plockade istället fram bautagaffeln, för potatisstöt har man inte hört talas om här nere...

Vad gällande fisken som skulle serveras till, så fick jag vända den med en stor plastsked eftersom alla stekspadar (om de nu existerar) var spårlöst försvunna.

Eftersom alla är så fascinerade över att jag kommer från ikea-land så får jag nog leta upp närmsta ikea här och inhandla lite för potatismostillverkning nödvändiga attiraljer...

Jag har nu fotograferat lite. Observera molnen. Man kommer så nära dem här. Det är helt fantastiskt!

Siesta

Sådärja. Nu sover de små liven... Min första dag ensam med dem. Det har gått helt ok hittills faktiskt. Vi har varit på lekplatsen (tack och lov att solen lyser). Då går det bra och barnen är nöjda och glada. Annars blir det lätt upplopp. Matteo är väldigt aktiv och behöver rastas ofta och mycket. Han blir lätt olidlig om det är regnigt och man inte kan gå ut. De var till och med så duktiga att jag lät dem spela lite gitarr när vi kom in. Gitarren är mitt vapen. De får inte spela om de inte är snälla...

Det verkar som om jag ska följa med barnen till mormodern i alla fall. Jag överlever nog. Fast det blir tufft. Men, men. Jag förstår redan ungarna mycket bättre än när jag kom. Tror att det hela är på väg. Synd bara att skolorna inte börjar förrän om tre veckor. Blir nog mycket enklare med allting när man får lite rutin på det hela. Att som nu vara ensam med ungarna varje dag mellan åtta och sju är lite mycket. Skolan blir nog en skön avlastning...

Nu har jag fått tillbaka min bananfobi. När jag gick i förskolan så hade alltid alla andra banan med sig och jag stod inte ut med banansmasket. Nu har jag två stycken här som bara älskar att smaska banan. Hemskt!!! Jag får väl försöka stå ut.

Får se om det är lika fint ikväll. I så fall ska jag gå ut och fotografera lite så ni där hemma får se hur det ser ut här.

Leka, leka, leka...

Tänk vad skönt det är när ungarna sover lunch... Började dagen med att städa övervåningen (min våning). Därefter har jag lekt oavbrutet ända fram till lunch. Nu väntar alltså ca 1½ timmas frid. Ska förbereda eftermiddagens pyssel dock. Mycket lättare att göra det när man inte har två barn runt fötterna.

Förståelsen börjar gå bättre nu, allt de säger är inte obegripligt nu (om än det mesta...). Mamman i familjen, Sandra, frågade mig om jag nästa vecka vill åka med Amelie och Matteo (ungarna) till deras mormor. Detta skulle tydligen vara bra för franskan eftersom ingen där pratar engelska. Vet inte om jag orkar detta efter att ha haft italienska och franska endast i öronen i tre dagar. Jag har träffat den andra aupairen i byn nu, Laura. Hon är tysk och trevlig. Hon tyckte att jag skulle stanna här istället. Är nog inne lite på samma spår där. Jaja. Det ger sig.

En skojig sak med detta ställe är att vi har rosa toalettpapper. Det du Rasmus... =)

Första dygnet i alperna

Ujuj. Nu har jag varit här i ett dygn och detta kan man kalla full rulle!

Familjen har besök, så just nu bor vi 12 personer i huset. Dessutom var det fyra till här på lunch. Med lunch menas grillfest med tillhörande 5 flaskor vin (både vitt, rött och rosé)+ champagne, efterrätt och därefter italienskt kaffe. Allt detta vid ettiden på dagen. Intressanta vanor har de i alla fall på detta ställe, men jag kan inte påstå att jag klagar... =)

Av dessa 16 personer var 6 stycken barn på 3-7 år. 4 killar. Alla endast fransktalande... Eftersom jag är aupairen var det i huvudsak min syssla att se till att dessa ungar inte slog ihjäl varandra, vilket inte är lätt när man inte förstår vad de säger, om de bara leker tafatt eller har planer på att slå framförvarande unge i huvudet med pinnen de håller i handen. Jag har i alla fall fått lära mig det franska ordet för pinne. =) När alla dessa fyra killar lekte inne i huset fick man lite funderingar över hur länge huset skulle stå kvar. Otroligt nog är enda resultatet av detta kaos några försvunna kuddar. Helt otroligt!

Näpp nu får jag förpassa mig två våningar ner där den italienska middagen snart serveras, lagad av familjefaderns mamma och farmor...