Uppätna vantar och ont i baken

Ojojoj. Detta har sannerligen varit en händelserik vecka!

Fick förra helgen reda på att bägge föräldrarna skulle resa bort tre dagar denna veckan, vilket skulle betyda att jag hade ungarna själv tisdag till torsdag. Jag kan inte direkt påstå att jag var glad över det beskedet, men jag tänkte att om det går pannkaka kan jag ju alltid vägra nästa gång. Sanningen är att det inte gick så pannkaka som jag fruktat, de väckte mig inte ens okristligt tidigt (om man inte räknar halv sju en ledig dag som okristligt...) Dessutom var Amelie en liten ängel hela onsdagen. Hon var så snäll och gullig som det bara är möjligt. Jag var så glad att jag hade hennes stöd eftersom hennes bror inte var riktigt lika gullig... Han hade svårt att förstå "säger jag att du inte får gå in i mitt rum och ta saker, så får du inte det" För en gångs skull så vet jag att det inte var fel på min franska... Nåja. Eftermiddagen gick bra i alla fall, förutom en liten detalj; den uppätna vanten.

Vi åkte till en liten park på eftermiddagen. Där finns en lekplats och ett hägn med lite hjortar och nån sorts getter, så vi hade med oss torrt bröd för att mata "Bambi" med. Matteo hade tappat bort sin ena vante i skolan dagen innan och hade därför inga vantar. Efter en liten stund hos bambi tyckte jag att han såg blåfrusen ut och erbjöd honom mina vantar en stund. Han lånade dem och fortsatte att mata hjortarna. Efter en liten stund hör jag ett illskrik, vänder mig om och ser bambi ivägskuttande med den sista brödbiten och min ena vante i munnen. Vanten var visst lite för stor för Matteo, så den följde med när bambi tog brödbiten. Vi försökte förgäves locka till oss bambi med lite gräs, men det var lönlöst, bambi stod mitt i hägnet tuggandes på min vante. Vi försökte tills dess att bambi ätit upp två av vantens fingrar, då gav vi upp. Jag försäkrade ungarna om att bambi skulle ha ont i magen dagen efter.

Imorse när jag just skulle ta ungarna till skolan hände det andra som gör denna vecka händelserik (och ganska smärtsam). Hade gjort mig iordning, hade mina röda myssockar på mig och skulle just gå ner för trappan till andra våningen, en smal trätrappa utan räcken och med pyttesmå trappsteg. På tredje trappsteget halkade jag till, satte mig pladask och gled ner för hela trappan. Letade efter något att ta tag i under hela färden ner och väggarna är målade med nån grusstrukturfärg, vilket innebar att när min färd slutade på golvet nedanför hade jag en mörbultad bak och uppskrapade knogar. Attans, vad ont det gjorde! Amelie, som hade hört ljudet av mig hasande nerför trappan, kom för att se efter vad som hänt. När hon hittade mig nedanför trappan, halvgråtandes, sa hon "Sanna, du får ju se dig för!" Sedan satte hon sig i mitt knä och kramade mig och pussade mig över hela ansiktet för att jag skulle bli glad igen och det blev jag ju, vem kan motstå något sånt? Men nu har jag istället en bakdel som skiftar i regnbågens alla färger...

Det som verkligen får mig att överväga sockeplast i fortsättningen är att detta är andra trappan på två veckor. Förra helgen var det källartrappan (av sten) som jag ofrivilligt hade rally nerför. Det gjorde ont i nästan en vecka, men inte ett blåmärke. Denna gång är det desto värre... Nåja. Jag får helt enkelt göra som Amelie säger, se mig för...

Fredag igen

Tro det eller ej, men tiden går faktiskt väldigt fort här. Har redan varit här i snart 9 veckor... Då är det inte långt kvar tills jag kommer hem igen över jul. Sitter på nedervåningen nu. Min dator installerades nämligen om idag och då försvann allt vad nätverksinställningar heter, vilket innebär att jag inte har trådlöst internet längre utan måste sitta vid sladden. Nåja. Funkar ju det också. Ungarna är iaf såpass lugna att jag kan skriva lite och bara hojta till ibland när jag hör något misstänkt. Lärt mig det franska ordet för otyg, "betisse". Mycket användbart...

Hade musik igår. Var helt underbart. Efter en lite trög start av min lektion fick jag in känslan och det gick så bra och var så roligt att jag inte kunde sluta le på hela eftermiddagen. Enormt härlig känsla, halleluja moment som kishti skulle sagt. =)

Håller på att bråka med tågbiljett nu till paris, som om inte flygbiljetten skulle vara nog. Franska motsvarigheten till SJ, SNCF är rena djungeln av olika typer av biljetter. Eftersom jag inte ordagrant förstår allt som står i de olika alternativen är detta lite småknöligt för mig. Nåja. Får ta och be Sandra om lite hjälp, hon kommer hem från paris idag. Om hon lyckas eftersom det är stor tågstrejk här. Dessutom ska den aupairen som var här för två år sen komma på besök över helgen med just tåg. Får se hur det går...

Nu ska jag gå och duscha mina små illbattingar för att sedan sätta dem framför barbapappa eller något dylikt. Återkommer snart, kanske även med bilder från kossfestivalen. Jag glömde ju naturligtvis min kamera hemma, men Linnea hade med sig sin och har lovat mig sina bilder.

Mormor - en räddande ängel

Onsdag igen vilket betyder att ungarna är lediga från skolan. Bägge föräldrarna är bortresta. Som tur är är mormor till ungarna här för att hjälpa mig. Idag är jag väldigt glad att hon är här, eftersom Amelie började dagen på sitt allra värsta humör, chi-chi kallar vi det när hon är sådan. Är tydligen ett i denna familjen uppfunnet uttryck och jag kan lova att det används flitigt... När hon bråkar med allt och alla, tar saker och är allmänt omöjlig. Denna morgonen har varit en riktig chi-chimorgon. Som tur är så har hon skärpt till sig nu efter tio minuters gråt och skrik på övervåningen...

Igår hade jag min första musikteorilektion. Det var jättekul! Ganska svårt dock, mycket gehör och do-re-mi-skalan som jag inte alls är van vid. Dessutom allt på franska. Men det är kul som sagt var! På grund av musiken måste jag byta franskagrupp också. Pratade med franskaläraren om det igår. Fick rådet att köpa stora franska grammatikboken och läsa hemma. Sagt och gjort. Jag gick till bokaffären och köpte denna, men utan facit, eftersom de inte hade det, men de beställde ett åt mig. Och allt detta lyckades jag få gjort på franska. Inte dåligt må jag säga... =)

Idag står lövskuggning på ritschemat. Man lägger ett höstlöv under ett papper och skuggar sedan över med en färgpenna. Blir nog fint. Vi ska lyssna på Celine Dion när vi gör det, är Amelies önskan...

Har fått skäll för att jag bloggar för lite, så jag gör nu mitt bästa för att skärpa till mig...

Ljuset i tunneln

Jag får ha min musik!!! Blev så glad när vi hittade en lösning på problemet. Lösningen består i att jag byter franskagrupp och stannar kvar i Annecy på torsdagar för att ha sånglektion och kör. Eftersom barnen har gympa på eftermiddagen där, så behöver inte föräldrarna vara hemma förränn kvart i sex iaf, och det tyckte de gick bra. Musikteorin vet jag inte än. Ska gå dit och prata med dem imorrn och se om jag inte kan läsa en hel del av det här hemma, och kanske komma dit en gång i månaden eller nåt.

Jag har också beställt en ny flygbiljett, den jag hade gick nämligen inte att ändra. Jag kommer hem den 14e december klockan 16.40 (gbg). Flyger då via bryssel. Ska bli intressant, eftersom jag inte vart på den flygplatsen förut. Paris flygplats har jag rätt bra koll på nu, men detta blir som sagt var en ny upplevelse.

I helgen har jag varit i annecy. Det var kossfestival, kossorna ska hem från sommarbetet, så då anordnas en festival med kossparad, tivoli och marknad. Det var trevligt, men väldigt mycket folk!!! Sen på söndagen var jag och övriga aupairer uppe på en bergstopp och hade picknick. Mycket trevligt. Såna utflykter är fortfarande möjliga här eftersom vi har solsken och cirka 23 grader i solen. I skuggan är det dock kallt... Men som tur är finns det inte så mycket skugga på bergstoppar.

Ska snart gå och hämta illbattingarna i skolan nu. Vi ska äta mellanmål på lekplatsen. Det tycker de om och jag också, eftersom de då får springa av sig och jag kan sitta och läsa lite franska. De börjar faktiskt bättra sig. Tror att det beror på att jag har lite mer krav än den förra aupairen hade. Nåja. Kanske inte ska säga nåt förränn kvällen är över.

Imorrn åker Sandra på resa. Som tur är kommer mormor till ungarna hit. Har absolut ingen lust att vara ensam med dem, någon måtta får det vara!

Näpp, nu ska jag gå ner och skala äpplen till mellanmålet.

Städning och annat

Sitter och vilar en stund nu när barnen är i skolan. Har just städat tre våningar. Hade tänkt åka in till Annecy tidigt imorrn för att hinna gå till flygkontoret och simma innan skolan. Det är nämligen så att när jag bokade min flygbiljett hit så bokade jag även hemresa till den 20e december, eftersom Sandra sa att det var ett lämpligt datum. Härom veckan bokade de en resa till USA över jul, de åker den 17e. Jag har absolut ingen lust att stanna kvar här ensam. Haken är att det inte går att boka om biljetten. Därför måste jag gå till kontoret och fråga vad jag kan göra åt saken, är lite lättare att resonera med en människa än en dator...

Har äntligen hittat musik att syssla med. Jazz blir det den här gången. Kom in på konservatoriet i Annecy och blev jätteglad. Ännu gladare blev jag när det visade sig ingå kör och teori i priset för sånglektionerna. Sandra var också positiv och sa att det nog inte skulle vara några problem, detta var i torsdags. I morse var det annat ljud i skällan. Då fick jag veta hur krångligt det skulle bli och hur svårt det var för dem att ta sig hem en timma tidigare en dag i veckan. Vi ska prata om detta ikväll, hoppas att det går vägen. Tanken på musiken är ljuspunkten i min tillvaro just nu, får jag inte göra det vet jag inte vad jag gör. Eftersom jag faktiskt jobbar mer än vad kontraktet säger med barnen även utan den där timman en gång i veckan. Nåja. Vi får se ikväll.

Har i alla fall blivit av med all städning nu. Eller nästan. Innan månaden är slut ska här finnas en städerska har Sandra lovat. Hoppas verkligen att hon håller det, det är lite för mycket att jobba 50 timmar i veckan med städning och barnpassning. Blir jag av med städningen så följer vi kontraktet som skrevs på 30 timmar i veckan. Är så knöligt med städet. Jag kan inte åka in till stan och simma ens de dagar jag är ledig om jag inte städar extra mycket de dagar jag är hemma och gör lunch till barnen. De dagar jag har skola äter nämligen barnen i matsalen, vilket innebär att jag i teorin kan åka in till stan tidigare för att till exempel simma. Med städningen är jag dock upptagen till elva ungefär. Sedan har jag två och en halv timma till att ta mig till stan (en halvtimma), simma med allt vad det innebär och äta innan skolan börjar. Rätt så stressigt och då blir det inte kul.

Det blir inte heller någon sport för Matteo på onsdagar (den dagen de är lediga från skolan), för han vill inte. Detta innebär att jag varje onsdag har bägge barnen hela dagen. Oftast vill de inte sova på eftermiddagen heller, vilket innebär att jag har en pauslös arbetsdag på 12 timmar. Roligare kan man ha det... Nåja. Ska nog gå bra det också. Bara jag har min musik att se fram emot. Har jag inte det, så vete sjutton. Nåja det ger sig, förhoppningsvis kommer vi fram till en bra lösning ikväll.