Siesta

Sådärja. Nu sover de små liven... Min första dag ensam med dem. Det har gått helt ok hittills faktiskt. Vi har varit på lekplatsen (tack och lov att solen lyser). Då går det bra och barnen är nöjda och glada. Annars blir det lätt upplopp. Matteo är väldigt aktiv och behöver rastas ofta och mycket. Han blir lätt olidlig om det är regnigt och man inte kan gå ut. De var till och med så duktiga att jag lät dem spela lite gitarr när vi kom in. Gitarren är mitt vapen. De får inte spela om de inte är snälla...

Det verkar som om jag ska följa med barnen till mormodern i alla fall. Jag överlever nog. Fast det blir tufft. Men, men. Jag förstår redan ungarna mycket bättre än när jag kom. Tror att det hela är på väg. Synd bara att skolorna inte börjar förrän om tre veckor. Blir nog mycket enklare med allting när man får lite rutin på det hela. Att som nu vara ensam med ungarna varje dag mellan åtta och sju är lite mycket. Skolan blir nog en skön avlastning...

Nu har jag fått tillbaka min bananfobi. När jag gick i förskolan så hade alltid alla andra banan med sig och jag stod inte ut med banansmasket. Nu har jag två stycken här som bara älskar att smaska banan. Hemskt!!! Jag får väl försöka stå ut.

Får se om det är lika fint ikväll. I så fall ska jag gå ut och fotografera lite så ni där hemma får se hur det ser ut här.