Jag följer med stort intresse debatterna om aftonbladetartikeln om israelisk "organplundring" och den sydafrikanska löparen, Caster Semenya, där det tydligen råder osäkerhet om vilket kön hon har. Det som gör det så intressant är att i båda fallen använder "de drabbade" tidigare oförrätter mot dem som anledningar till varför vi inte får skriva om dem. Israelerna tycker att vi beter oss lika illa som under andra världskriget eftersom inte UD vill ta avstånd från artikeln och de i den sydafrikanska byn där löparen kommer från är övertygade om att detta är rasism, vi vita kan inte acceptera att en svart är bättre än oss. Innebär detta att det ska vara förbjudet att kritisera någon som någon gång varit utsatt för en oförrätt, oavsett vad för kritik det handlar om? Det faktum att för varje nytt led som tillkommer i var och en av dessa historier verkar ursprungsproblemet förlängas och förvrängas lite till. Från att ha varit ett vanligt könstest på löparen blir det häxjakt och så småningom även rasism, trots att svarta löpare vinner nästan jämt. Och angående aftonbladetartikeln, där utgångsfrågan är varför den israeliska armén obducerar en person de skjutit ihjäl, då dödsorsaken ju är ganska uppenbar, om de inte har andra intentioner med att skära upp den döde. Detta dras ganska kvickt till antisemitism och jämförs med en skröna om att judar offrar kristna barn i religiösa riter. Om detta hade gällt vilket annat folk som helst i världen hade det funnits en helt annan syn på problemet, men det är idag inte tillåtet att kritisera israeler på grund av andra världskriget. Ett annat uttalande som jag fann lite lustigt är att enligt den israeliska utrikesministern innebär pressfrihet att man får trycka obegränsat med sanning, men att allt ska kontrolleras så att inga "lögner" trycks. Vart tog då pressfriheten vägen? Och hur vet man vad som är en lögn och inte? Kan ens israeliska myndigheter säkert säga att de vet exakt vad varje enskild soldat i deras arme gjorde för 17 år sedan? Man kan också läsa att israeliska myndigheter undersöker möjligheterna att stämma författaren av artikeln, och då har de ju i alla fall hittat rätt väg att gå, pressfriheten i Sverige bygger ju just på att du kan skriva vad du vill, så länge du står ansvarig för det. Att svenska staten skulle stå ytterst ansvarig för något en journalist skriver hör över huvud taget inte hemma i en demokrati.