11 juli 2009

Vespa!!

Jag fick vespan lite tidigare, så idag har jag kört moped för första gången på ca 4 år... Lite nostalgiskt men väldigt ovant, den här har ju elstart och är automatväxlad. Lite skillnad från den Yamana DT jag hade en gång...

Det var inte helt enkelt att ta sig hem per moped dock. Bussarna jag brukar åka med kör alltid motorväg och det är lite dumt med moppe, så jag har vart inne i X antal bostadsområden och kört runt runt innan jag lyckades hitta ut. Men men.. Hem kom jag iaf och oavsett är det bättre än att lägga över en timme enkel väg på kollektivtrafik såhär i fellesferien (fellesferie är ett norskt begrepp, alla är lediga samtidigt, inklusive alla butiksinnehavare, busschaufförer och andra serviceutövare. Bussarna går inte och allt har rejält förkortade öppettider).

Har i alla fall fått tagit en bild på underverket. Visst är den söt!


Jobb, jobb, jobb

Lång dag idag. Jobbar övertid. Visserligen helt frivilligt, men ändå lite segt. Nåja. Får tänka på pengarna :)
Är smått trött på norska posten med usla öppettider och borttappade brev. Fick igår ett stort brev hemifrån med regnjacka i, eftersom jag nästa vecka ska få låna en moped från jobbet och det är spått regn hela veckan. Självklart gick det inte in i vår yttepyttelilla brevlåda, så istället får jag ett papper med kopia av brevet och meddelande om att jag kan hämta det på närmaste postkontor. Problemet är att jag jobbar ju som sagt idag, 9-17, och just det postkontoret har ju bara öppet till 15. Hade de bara tagit det postkontoret som ligger lika långt bort åt andra hållet hade de haft öppet til 20... Så jag får hoppas på en regnfri måndag. Fast detta brevet kom ju i alla fall fram till skillnad från det Per-Inge skickade för en dryg månad sen och som jag fortfarande inte sett röken av... Ska ta det med dem på posten när jag går dit på måndag.

Och så måste jag ju ringa UCAS också för att se om de fick faxet jag skickade med min passkopia i fredags. Det är nämligen så att när jag sökte till skolorna i Storbrittannien fick jag "hjälp" av ett företag med att lägga in ansökningen. De lyckades dock bland annat felöversätta mina betyg och söka till fel utbildningar åt mig. Jag kom trots allt in på tre utbildningar efter att ha fått ringa till universiteten för att rätta till det hela (heja ip-telefoni), men när jag nu skulle gå in och tacka ja kom nästa bakslag; Jag står registrerad med fel födelsedatum. Så det var bara att skicka fax till brittiska motsvarigheten till Studera.nu. Ska ringa på måndag för att vara säker på att det kommit fram. Orkar inte mer krångel nu!

10 juli 2009

Henrik och Emmas student

Nu har jag äntligen fått plockat in bilderna från årets studentfirande i datorn. Här är favoriterna:

Brodern vid utspringningen


Emma utanför måg


Emma på bal


Nystart av kubisbloggen!

Nu är det dags för nästa äventyr, nämligen studier! Ser ut som om det blir skottland, närmare bestämt University of Aberdeen. Måste bara få rättat upp lite i min ansökning eftersom företaget som la in den åt mig lyckades göra mer fel än rätt... Men men. Går allt som det ska så flyttar jag i mitten av September. Fast jag tänkte att jag kan ju tjuvstarta lite :)

08 januari 2008

hemma...

Fått lite skäll av min kära faster för att jag inte skriver mer, men jag känner inget behov av det nu när jag är hemma igen. Nu kan jag ju prata med dem jag vill prata med istället för internetsubstitut... Dessutom gör jag såpass mycket andra saker, så särskilt mycket tid vid datorn blir det inte heller... Nåja. Om någon känner sig bortglömd är det väl bara att höra av sig för en liten pratstund... =) Vem vet. Jag kanske tar upp bloggandet vid nån annan tidpunkt när jag känner att det fyller en funktion.

13 december 2007

Lucia

Detta är första lucian sen jag var i tvåårsåldern tror jag, som jag inte lussar över huvud taget. Känns tomt.

Har dessutom gått och blivit förkyld. Inte så konstigt eftersom jag är omgiven av hostande, snuviga ungar som inte har vett att vända sig bort eller hålla handen för när de hostar, trots att jag ber dem jämt jämt... Nåja. Kurerar mig så gott jag kan med ibumetin, halstabletter och så småningom apelsiner... Så jag ska nog överleva flygresan imorrn. Skulle vara hemskt att inte kunna åka imorrn! Näpp. Det händer inte! Jag är inte sjuk, jag är inte sjuk, jag är inte sjuk.......

12 december 2007

Snart fredag...

Jag överlevde barnkalaset, men det var inte mer heller. En av grankillarna löpte amok fullständigt, så alla bara sprang omkring och skrek. Jag hade tipsat om att i slutet av kalaset kan man ha fiskdamm, för det som ungarna får med sig hem. Tror att det missuppfattades lite, Sandra plockade fram fiskdammen det första hon gjorde och lät ungarna fiska godisbitar, kalastutor, trollspön och allt möjligt, vilket naturligtvis medförde att efter ca 20 minuter så tyckte inte ungarna att det var kul längre, utan det spårade up fullständigt. "Det här var ingen bra idé" sa Sandra.... Nåja. Det gick i alla fall. När jag just duschat efteråt vid niotiden ringde grannen och undrade om jag kunde sitta barnvakt. Så jag gjorde det också, men det var inte så ansträngande, sitta framför en öppen spis med en yorkshireterrier i knäet och se på greveholm, som jag har laddat ner. Inget hände och ingen vaknade, så det var inga problem.

Idag är det onsdag igen. Heldag med ungarna alltså. Har plockat ner datorn, så det funkar. Ska lämna av dem på Sandras jobb vid 4-4:30. Är nån sorts familjejulfest där, så jag har iaf ledig eftermiddag. =D

Bara två jobbdagar kvar. Skönt!! Har redan tagit ett ordentligt tag i packningen, i måndags skickade jag en stor låda kläder hem med posten. 17 kg blev det... Kostade 550 kronor. Men hade jag tagit 17 kg extra på planet hade det kostat uppåt 1300, så jag sparade nog in en hel del där... Har 20+8 kg som jag får ha med mig. I de 20 ska gitarren och skidorna ingå, så jag har inte mycket spelrum...
Ska försöka stryka lite idag, så behöver jag inte göra det imorrn. Blir nog stress ändå med skola, städ, äta osv osv. Torsdagarna är alltid stressiga. Men men. Då går tiden fort och då får jag snart åka hem... =D

08 december 2007

45 ballonger senare...

Nu är jag slut i lungorna (om man kan bli det)... Fick i uppdrag att blåsa ballonger i morse, idag är ju nämligen det stora barnkalaset... Sandra lyckades ju dessutom pricka in frisör tre timmar på förmiddan idag, men hon hann blåsa 5 ballonger av 50 innan hon åkte, vilket ju var snällt... Och alla andra är i Lyon på ljusfestival idag. Känns ju trevligt då att vara fast med barnkalas. Nåja. Får ut och se om jag hittar några julklappar imorrn, borde ju finnas nåt som är söndagsöppet såhär nära jul.

6 dagar kvar. Sen kommer jag hem!!! Jag har dessutom sagt upp mig här, så när jag kommer hem så kommer jag troligtvis hem för gott, kan hända att jag måste åka tillbaka för ett par veckor om vi inte hittar ersättare, men det hoppas jag absolut inte! Jag sade att jag inte orkar med ungarna längre, det har blivit helt ohållbart de senaste veckorna, jag är helt enkelt inte rätt person att fajtas med dem och klarar inte av det i fem månader till. Så jag ska köra tidningar istället. Fått jobb på vtd, så nåt att göra har jag ju iaf, och tidningsbud är tio gånger bättre än hushållerska/barnpassare...

Nu ska jag se lite julkalender, den är en del i nedräkningen för att få åka hem...

05 december 2007

Onsdag igen.....

... och heldag med de små monstren. Idag har vi gjort godisråttor. Man målar papptallrikar, lägger godis på och häftar ihop. De ska nämligen ha födelsedagskalas i helgen. Gissa vem som jobbar hela lördagen...?? Vi ska ha fiskdamm. De är hyfsat snälla idag faktiskt. Inte jättelugna men iaf inte galna. Håller mitt uppe i allt på att laga lunch. Blir broccolipaj. Gott... =)

Har nu också tagit beslut om vad jag vill göra, jag har sagt upp mig. Vi letar för fullt efter en ny aupair så jag inte ska behöva komma tillbaka efter jul, men hittas ingen så har jag lovat att komma tillbaka max en månad efter jul. Hoppas verkligen att vi hittar nån snabbt. Vill inte vara kvar här längre än nödvändigt. Blev helt säker under parisresan, detta är inget för mig. Det faktum att Matteo verkar ha problem i skolan, så han är mer aggressiv och våldsam än vanligt gör ju inte direkt saken bättre. Jag sade till Sandra att vad det än är så är jag inte rätt person att hantera det, det är för mycket för mig, vilket det ju är. Så förhoppningsvis har jag bara 8½ dagar kvar här nu. Känns rätt bra faktiskt. Bara det lilla orosmolnet att hon kanske inte hittar nån. Men eftersom jag hjälper henne så ska det nog gå...

Nu är det bara fyra timmar kvar tills jag får avlösning här. Pappan kommer och tar ungarna med sig till tomtehuset som ligger 20 minuter bort. Där kan man titta in hos jultomten och höra historien om honom för den nätta summan 350 kronor per vuxen... Nåja. Jag får lugn och ro en stund, så jag är nöjd...

Näpp, nu ska jag gå och hänga tvätt.

29 november 2007

Paris...

Jaa, imorrn bär det iväg. Ska bli så skönt att komma iväg lite och träffa mamma såklart! Igår hade jag en fruktansvärd dag med ungarna. Matteo hade bestämt sig för att vara överenergisk och protestera mot allt och alla. Fick höra både det ena och det andra om hur elak jag var... Att ha en sån i 11 timmar i sträck tär på nerverna. Amelie var rätt snäll bortsett från morgonen och sena kvällen. På kvällen läser de alltid godnattsaga i föräldrarnas säng. Amelie är trött så hon somnar. De senaste kvällarna har pappan varit bortrest, så jag har fått bära henne över till sin säng, eftersom Sandra nu inte längre kan/bör lyfta henne. Igår vaknade hon när jag bar över henne till sin säng, och hon var inte nöjd! Hon sparkades, slogs och skrek, det sistnämnda i en halvtimma. Sen gick jag över till Laura, så jag skulle slippa höra eländet. Vi har börjat se Ally McBeal. Jag gillar den serien, lagom rolig, lagom lättsam. AVsnitten är 40 min långa, vilket är alldeles utmärkt när man inte orkar vara vaken för att se en två timmar lång film...

Måste komma ihåg att hämta ut mina tågbiljetter idag när jag är i Annecy innan sången. Ska ta och leta lite julklappar också. Fått en del bra idéer. Så ska jag sjunga också. Ska bli kul. Måste även komma ihåg att lämta tillbaka skivorna som jag lånade för tre veckor sen. Sista dagen idag! De hade nämligen stängt förra gången jag var där och försökte...

Nu kanske jag ska ta och städa lite, så jag får det gjort. Klarade iaf av all disk, tvätt och en av dagens våningar förut, så nu har jag bara två våningar kvar. Blir ganska frustrerad när Sandra planerar in två timmars städ på torsdagar. Sen visar det sig att förutom de två timmarna har jag även ca 1½ timma som går till disk och tvätt, som inte är med på schemat, vilket innebär övertid. Det är väl ok de dagar jag inte gör nåt bättre, men just torsdagar när jag vill komma iväg och simma innan skolan känns det ganska kört! Nåja. Idag är simningen skippad, eftersom jag måste städa dagens och morgondagens städning plus packa väskan för imorrn eftersom jag åker tidigt imorrn och kommer tillbaka sent ikväll... Nåväl. Får nog lägga på ett kol nu så det är klart innan Laura kommer.

21 november 2007

Ojojoj..

Äntligen lite lugn. Har satt alla ungarna framför en film, så nu hör jag bara nåt skrik ibland när nån tar för mycket filt eller råkar nudda nån annan. Annars har de lekt hela dagen i olika konstellationer, och som jag har medlat!!! Alla ungar har under dagen bråkat med varandra, så jag har sprungit som en skottspole fram och tillbaka mellan köket och sovrummen där de mestadels lekt (en vånings skillnad, så motion har jag fått också...) för att fördela tiden mellan matlagning, disk och allt som hör därtill, och att medla mellan gallskrikande ungar. Nåja. Nu är dagen nästan över, Lilous mamma kommer och hämtar henne när som helst. Därefter ska mina illbattingar duschas och sen sättas framför en film. Det har dessutom regnat hela dagen, annars hade man ju kunnat gå till lekplatsen, men tre bråkande ungar som dessutom är dyngsura är för mycket. Men eftersom denna dagen också nästan är över så klarar jag nog av det mesta vid det här laget. Har blivit ganska bra på detta tror jag (har jag nåt val??)

Under en period av dagen när tjejerna och matteo var ovänner gjorde jag och matteo apelsiner med kryddnejlikor i. Här luktar jul!! Riktigt nostalgiskt. Imorrn ska jag se om jag kan hitta röda band att hänga dem i. Imorrn är det ju dessutom heldag i Annecy med skola och sång. Ska bli skönt med en barnfri dag, städa måste jag ändå. Jag hoppas iaf att den blir barnfri, eftersom jag tagit ungarna till skolan måndag och tisdag så bör Sandra ta dem torsdag och fredag, hon har iaf sagt att hon tar dem två dagar i veckan. Jaja. Annars får jag väl ta igen det en annan gång. Ger sig...

Jag har börjat titta på desperate housewives, föräldrarna här gillar den serien, så de har två av tre säsonger på dvd. Ganska användbart när man är för trött för att se en hel film, men ändå vill se nåt. Jag ser vissa likheter med den stackars utarbetade mammans barn och mina, de blir speedade av kakor tex. Allvarliga funderingar på att dra in kakorna till mellanmål här, men då blir det väl ramaskri och jag lär aldrig få föräldrarna med mig på det... Nåja. Det finns värre saker än två speedade ungar. tre speedade ungar till exempel. Men det händer ju som väl är inte så ofta.......

19 november 2007

Måndag igen...

Efter varje helg kommer en måndag (logiskt va?) när man måste återanpassa sig till ännu en arbetsvecka. Min har varit ganska bra (majoriteten av den iaf). Har städat lite, simmat lite och så. Eftermiddagen däremot var allt annat än mjuk... Två trötta ungar som slåss, skriker, skyller på varandra och är allmänt hemska. Föräldrarna som kommer hem anser att ungarnas trötthet är en godtagbar ursäkt för att tex låta amelie äta upp endast osten på pizzan, och sedan ge henne mer. Eller bara gå omkring och skrika åt allt som inte faller henne i smaken. Att matteo stängde av videon innan hon hunnit se klart bröllopsklänningen i slutet av robin hood orsakade tex en gråtattack med illskrik, men utan förklaring (den fick mamman gissa sig till...) Hon vet mycket väl att hon är trött och beter sig illa, men eftersom de låter henne, så fortsätter hon.. Nåja. Imorgon har jag en känsla av att det blir etter värre. Hon har dans på kvällen, vilket innebär att hon alltid är tröttare än vanligt på tisdagkvällar. Imorrn ska dessutom hennes kompis komma med hit för att sova över. Sedan är ju allihop lediga onsdag, så kompisen ska stanna här hela dagen, vilket innebär: Ingen siesta, tre ungar att passa och tre ungar att städa efter sedan, samt att amelie kommer vara trött och olidlig även onsdag kväll. Det värsta är att sandra bjöd hit kompisen och bestämde med mamman om att hon skulle stanna här hela onsdagen utan att ens informera mig. Jag fick onda aningar och frågade nu ikväll och jojomän, det stämde... Nåja. Snart är det torsdag får man tänka. Då är det musik. Måste göra min läxa; fått en cd med alla mollskalorna. Här ska improviseras. Trodde aldrig att jag skulle få användning för det där. Dorisk, frygisk mixolydisk........ Nåja. Tji fick jag. Men jag klagar inte =D

Info till släkt o dyl: Millan har önskelistan...

Var på Ikea i lördags. Var riktigt roligt att läsa alla skyltar på franska. De svenska namnen har de kvar iaf, Billy heter Billy här med. Det riktigt roliga är att alla skyltböcker i bokhyllorna är svenska. Det är visserligen titlar so låter så tråkiga att det lika gärna skulle kunna växa mossa på dem "Mitt liv som autist", visst låter det intressant... Jag säger inget om bokens innehåll eftersom jag inte läst den, men av titeln att döma är det inget jag vill läsa heller. Man kan ju också gissa att om de hade ca 300 ex över att ställa i bokhyllorna på Ikea så var det nog inte så många som ville ha den, vilket skulle kunna säga en del om innehållet...

Imorrn har jag halv sovmorgon iaf. Alltid nåt, men hela förmiddan ska det städas iaf. Nåväl. Får väl ta och sova lite nu kanske.

14 november 2007

Se, det snöar...

Då har vi snö då då... Det snöar fortfarande och på marken ligger ca en decimeter. Saknar mina vinterkläder, mamman i familjen ville låna ut sina termobyxor och snowboots till mig, men hon är smalare än jag och har ett par storlekar mindre fötter, så termobyxorna gick inte alls, däremot fick jag på min snowbootsen, men jag har fortfarande ont i tårna. Måste köpa mig egna. Låga eccoskor duger inte i snö... Så jag och ungarna har byggt snögubbe, en halv snögrotta à la Barbapappa (som förövrigt betyder sockervadd på franska) och en snölykta. Bägge två var så glada över snön så de lekte sig trötta. Nu är de på nedervåningen. Amelie sover vet jag. Matteo läser eller sover, tyst är det iaf.

Hade en härlig helg med Laura och hennes tyska kompis som var här och hälsade på. På lördagen var vi i Geneve och trots att jag inte hittade min pyjamas, så hade vi det mysigt iaf. Drack mitt livs bästa kopp varm choklad på mitt numera favoritcafé. Underbart god! Sen lullade vi mest bara runt och tittade på massa saker, men fick nästan inte gjort någonting.

Eftersom Lauras värdmamma fyllt 40 och hade fest på fredagkvällen var deras hus fullt av folk hela helgen som sov över (hennes släkt är tysk) så sov Laura med kompis i gästrummet här bredvid mitt. Så på söndagsmorgonen åt vi en jättegod engelsk frukost bestående av nybakta scones med hemlagad (av mig....) lemoncurd och drack te. Därefter åkte vi in till Geneve med kompisen som skulle hem och lämnade av henne på stationen. Sen tyckte jag och Laura att lite franska skulle väl kanske inte vara så dumt att göra nu, så vi beväpnade oss med choklad och doftljus och stängde in oss på mitt rum i ett par timmar. Blev faktiskt en hel del pluggat (till julmusik). En i allmänhet mysig helg. Kunde jag behöva efter förra veckan. Ungarna var nämligen lediga mån-ons, vilket innebar att jag jobbade väldigt mycket. På fredagen var dessutom Matteos lärare sjuk utan vikarie, vilket innebar en heldag med Matteo. Nog för att de var hyfsat snälla, men lite jobbigt blir det i alla fall.

Nu har jag som sagt en liten lugn stund för mig själv. När det börjar bli liv i ungarna ska vi nog gå ut igen och se om vi kan bli klara med snögrottan. Hoppas att mina tår överlever...

06 november 2007

Tillbaka i arbete

Sådär. Då var man tillbaka igen då efter en helt underbar semester i Tyskland. Var hos Anette och Helmut när ungarna åkte till Italien, det är nämligen höstlov här. Var jätteskönt att bara kunna slappna av i en vecka och inte behöva göra ett handtag i kök, städning och liknande, och dessutom kunna sova länge på morgnarna. Har också ridit en del och hjälpt Nina i stallet. Trevlig avkoppling! Hann också med att shoppa en del, köpte bland annat halksäkra tofflor och halksockar, har nämligen inte lust med fler olyckor i trappan (baken är fortfarande regnbågsfärgad...)

Eftersom ungarna fortfarande har lov (tom imorrn) har jag inte fått nån mjukstart direkt. Positivt är dock att Sandra jobbar hemifrån idag, så lite avlastning har jag iaf. Men imorrn blir det full rulle igen. Eftersom jag har en förkylning på gång känns det inte helt lockande. Ska baka en kladdkaka ikväll tror jag för att pigga upp det hela och för att muntra upp stackars Laura (grannaupairen). En av våra kompisar kom på kant med sin familj och flyttade in hos Lauras familj för den veckan Laura var i tyskland. Under den tiden hann hon prata massa skit om Laura, så nu funderar familjen på att byta bort Laura mot den andra tjejen. Stackars Laura är ju inte helt nöjd med detta så klart, så hon kan definitivt behöva lite kladdkaka...

Nu har jag två galna ungar utanför mitt rum, som leker med kuddar och filtar, ganska högljutt och våldsamt, så jag får väl gå ut och ta hand om det hela. Vi ska åka till Annecy och parken där. Förhoppningsvis lugnar det ner dem en hel del...

25 oktober 2007

Uppätna vantar och ont i baken

Ojojoj. Detta har sannerligen varit en händelserik vecka!

Fick förra helgen reda på att bägge föräldrarna skulle resa bort tre dagar denna veckan, vilket skulle betyda att jag hade ungarna själv tisdag till torsdag. Jag kan inte direkt påstå att jag var glad över det beskedet, men jag tänkte att om det går pannkaka kan jag ju alltid vägra nästa gång. Sanningen är att det inte gick så pannkaka som jag fruktat, de väckte mig inte ens okristligt tidigt (om man inte räknar halv sju en ledig dag som okristligt...) Dessutom var Amelie en liten ängel hela onsdagen. Hon var så snäll och gullig som det bara är möjligt. Jag var så glad att jag hade hennes stöd eftersom hennes bror inte var riktigt lika gullig... Han hade svårt att förstå "säger jag att du inte får gå in i mitt rum och ta saker, så får du inte det" För en gångs skull så vet jag att det inte var fel på min franska... Nåja. Eftermiddagen gick bra i alla fall, förutom en liten detalj; den uppätna vanten.

Vi åkte till en liten park på eftermiddagen. Där finns en lekplats och ett hägn med lite hjortar och nån sorts getter, så vi hade med oss torrt bröd för att mata "Bambi" med. Matteo hade tappat bort sin ena vante i skolan dagen innan och hade därför inga vantar. Efter en liten stund hos bambi tyckte jag att han såg blåfrusen ut och erbjöd honom mina vantar en stund. Han lånade dem och fortsatte att mata hjortarna. Efter en liten stund hör jag ett illskrik, vänder mig om och ser bambi ivägskuttande med den sista brödbiten och min ena vante i munnen. Vanten var visst lite för stor för Matteo, så den följde med när bambi tog brödbiten. Vi försökte förgäves locka till oss bambi med lite gräs, men det var lönlöst, bambi stod mitt i hägnet tuggandes på min vante. Vi försökte tills dess att bambi ätit upp två av vantens fingrar, då gav vi upp. Jag försäkrade ungarna om att bambi skulle ha ont i magen dagen efter.

Imorse när jag just skulle ta ungarna till skolan hände det andra som gör denna vecka händelserik (och ganska smärtsam). Hade gjort mig iordning, hade mina röda myssockar på mig och skulle just gå ner för trappan till andra våningen, en smal trätrappa utan räcken och med pyttesmå trappsteg. På tredje trappsteget halkade jag till, satte mig pladask och gled ner för hela trappan. Letade efter något att ta tag i under hela färden ner och väggarna är målade med nån grusstrukturfärg, vilket innebar att när min färd slutade på golvet nedanför hade jag en mörbultad bak och uppskrapade knogar. Attans, vad ont det gjorde! Amelie, som hade hört ljudet av mig hasande nerför trappan, kom för att se efter vad som hänt. När hon hittade mig nedanför trappan, halvgråtandes, sa hon "Sanna, du får ju se dig för!" Sedan satte hon sig i mitt knä och kramade mig och pussade mig över hela ansiktet för att jag skulle bli glad igen och det blev jag ju, vem kan motstå något sånt? Men nu har jag istället en bakdel som skiftar i regnbågens alla färger...

Det som verkligen får mig att överväga sockeplast i fortsättningen är att detta är andra trappan på två veckor. Förra helgen var det källartrappan (av sten) som jag ofrivilligt hade rally nerför. Det gjorde ont i nästan en vecka, men inte ett blåmärke. Denna gång är det desto värre... Nåja. Jag får helt enkelt göra som Amelie säger, se mig för...
Translate my blog into your language